vissa dagar är svårare än andra..

igår var en sån dag.

Min chef skrev till mig igår när jag satt på tåget till Halmstad (lite mot min vilja) att ännu en av mina passhästar ska åka.. den enda jag trodde var säker som skulle stanna. men se så fel man kan ha.

Jag blev nästan gråtfärdig.

Lusten, orken, hoppet, motivationen att fortsätta bara försvann, tappade allt på en sekund.

Försökte att inte tänka på det, gick någorlunda.

Senare hade jag körlektion med min överpositva körskolelärare..

höll på att köra över ännu en fotgängare (på övergångställe) är uppe i 3 nu, inte så bra kanske..

Under samma bilresa säger hon lugnt >> Det känns tryggt att åka med dig <<

helt gravallvarligt.

Jag hoppades att hon skämtade, men nej.

När jag kom "hem" brast det, slängde mig raklång i sängen och bara grät, grät och grät.

Hämtade andan och tänkte "skärp dig nu, så illa är det inte"

Brast ett par gånger till och somnade..

Idag vaknade jag med världens jävla tandvärk, gick med det lunch när jag sedan yrade runt i hela jävla Halmstad efter ett apotek.

hjälpte en stund, tog en ny, hjälpte mindre tog ännu en.. ännu ingen lindring. jag avlider seriöst snart så ont det gör!

NU brister det snart igen, fast idag nog tandvärken skyldig

orkar inte mer